Idag så bjöd vi 975.000:- för huset på Enbomsvägen. Vi står som budgivare 1. Utgångspriset var 1 095 000:-

/A & B
9:42 PM [kommentar]

Började smyga lite med bloggen för att uppleva friheten av att ta avkrokar. Den linjära världen med inrutade vanor som endast en autistisk kan uppskatta var helt enkelt inte för mig. Trodde jag då.

Numer är jag naturligtvis inte klokare. Det är när jag ser tillbaka på vad jag gjort tidigare insikten om vilken idiot jag är nu infinner sig. Det är inte av rent förnuft jag skriver. Jag ser det mer som en ventil som pyser ut ånga för att undvika att hela systemet exploderar av övertryck.

Jag har varit sparsam med ventilen, det måste sägas. Tidigare kunde jag skriva manus på 40 sidor under en veckas tid. Det var då jag var multimedial. Jag är enklare nu. Det går att leva med mig nuförtiden.

Det är fortfarande svårt att förutsäga var jag ska gå men det är mindre openended. Tittar lite på mina två gamla inlägg och inser att jag skulle behöva någon som förklarar dem för mig. Jag är ju för helvete helt j-vla obegriplig.

Under en fest för många år sedan sade en god studiekamrat till mig att jag balanserar på kniveggen mellan genialitet och galenskap. Jag var nog aldrig i närheten av det geniala. Var skulle den egenskapen kommit från? Har aldrig varit helgalen heller. Är helt enkelt en medelmåtta som ofta blir feltolkad i likhet med min förebild, Homer Simpson.

Ge er nu ut och bli missuppfattade som genier ni också! För helvete... och fan. Vi är alla idioter. Till slut inser ni att det inte är hur ni uppfattas som är det viktiga. Det är hur ni mår. Eller som en annan god vän en gång sade: Det är dags att släppa sargen och greppa bojen. Isen kommer ändå inte att bära.

Jag är så avundsjuk på Charles Darwin. Som 26-åring fick han vandra omkring på Galapagosöarna. Jag har bara en önskan i världen och den är att få vara där.

Med min kamera.



Jag har många favoritfilmer. En av de vassate är onekligen Donnie Darko. En av de få sakliga detaljer jag kan tillföra detta inlägg är att du ska se den filmen.

Jag känner jorden under mina fötter. Tidigare trodde jag att jag kunde flyga. Det jag insett är att det är vänner som håller upp mig. Eller framförallt familjen. Eller så inte. Jag skyller allting på serietidningarna som format min verklighetsuppfattning. Kan inte skylla på några starka piller heller eftersom det starkaste jag tar är Treo. Det är eventuellt så att jag har en väldigt livlig fantasi. Det är kanske så att jag föll fasligt ofta förr och under luftfärden tänkte intensivt på upplevelsen. Mest troligt är det så att gravitation är någonting som finns även när man inte tänker på den.
Jag tänker alldeles för lite. Ska arbeta på den saken.
12:11 AM [kommentar]