Hur mår jag? Jag känner mig bottenfrysen. Jag mår inte så bra. Drömmer om teknologin ur filmen Memories of a spotless mind. Jag känner mig avskärmad från en värld som upptagit stor del av all min lediga tid under flera år. Minnena tar så sakteliga kål på mig.
Jag har förlorat min bäste vän. Han var en naturkraft av en kaliber jag aldrig någonsin sett tidigare. Varje gång vi skulle arbeta i skogen höll man andan när han var närvarande. Starkare än alla andra, smartare och mer självständig än alla andra trotsade han naturlagarna. Han var naturen själv. Jag får aldrig mer en vän som honom igen. Jag är förtvivlad men försöker hålla skenet uppe så länge jag orkar. När jag i min ensamhet börjar bearbeta informationen bryter jag ihop. Han visade mig att man kan vara kraftfullast i världen och snällast i världen samtidigt. Han var som mig och valde sina egna vägar. Jag följde så gärna med när vi vandrade ut på våra äventyr. Det fanns en intensitet och närvaro i hela hans utstrålning som var unik. Jag ville aldrig ha en vän som gjorde exakt som jag ville eftersom jag är en ganska tråkig person. Jag ville så gärna vara som honom. Jag avgudade honom.Världen har blivit tråkigare och jag känner att mitt hjärta slår mycket svagare än förut. Jag har problem med att orka med det här.Jag gick ut i skogen i flera timmar när han lämnade mig. Satte mig under en gran och grät. Kände ingen kyla. Bara ren förtvivlan. Sorgen kommer aldrig att lämna mig. Jag vill så gärna tro att jag var en bra husse och att han älskade mig lika mycket. Jag höll om honom och önkade att sjukdomen skulle överföras till mig istället.
Nej. Jag mår verkligen inte bra. Maximus var det bästa som någonsin hänt mig.
12:48 AM
[kommentar]
