Den alldeles uppenbara kopplingen mellan scientologin och strävan efter ett körkort. Satt på ett informationsmöte idag. Kändes som en scen ur en Ernie-episod. Sid var någonstans i hasorna och gned händerna. Själv var jag på mottagarsidan. Saken är den att jag hatar gemensamma lektioner där självständigt tänkande åker ut bakvägen och allting som finns kvar är talföra dumskallar som säger exakt vad predikaren vill höra för att ta församlingen vidare till nästa nivå. Hur skapar man denna grupp av dumskallar? Enkelt. Mata dem med frågor så självklara att alla blir osäkra på vad i helvete det är som pågår. Samtidigt är frågorna så luddigt formulerade att endast en person i luddigt tillstånd kan slita sig från hopplösheten som uppenbarar sig i svaret.
Liksom inom scientologin ska vi betala avgifter för allt. Om du av en händelse har några pengar kvar när du slutligen får sitta i en bil är du uppenbarligen åtminstone rik på pengar. Även inom Scientologin krävs stora mängder pengar för att nå någon form av frälsning. Scientologin erbjuder kurser som ska göra kursdeltagarna immuna mot radioaktiv strålning. Körskolorna erbjuder dig kurser som ska göra dig säkrare mot trafikolyckor. Sannolikheterna känns ungefär detsamma. Handledaren fick lite smågrejer emedan jag inte fick någonting. Kunde dom jäklarna inte åtminstone gett mig en påse bilar? Känns inte som om jag kommer närmre än så. I likhet med ett antal kända sekter gick vi igenom en 20-stegsplan som ska göra oss till fullvärdiga medlemmar i någonting jag inte för närvarande förstår mig på.
Jag tror hon gick igenom hur man kryper med bilen. Eller inte hur som i hur utan snarare som i hur viktigt det är att kunna krypa med bilen. Brukshundsrörelsen har en liknande uppfattning om sina hundar. Denna rörelse brukar jag också jämföra med sekter men med långt mer skrämmande resultat. Har svårt att koncentrera mig på rätt saker och börjar undra över varför allting vi organiserar i slutändan blir så konstigt? Handledarna fick lära sig att allting förändrats sedan de blev medlemmar. Tiderna förändras men tiden är sig lik. Ibland går den för sakta. Ibland för fort. Den lyssnar inte när du skriker fot. Inser plötsligt att jag likt Homer Simpson står med fingret i upphöjd position, rösten höjd till profetiska volymer och omgivningen tyst och lyhörd. Viggar lite med fingret och kan inte tänka på någonting annat än en kall öl med lite navelludd. Jag har väldigt lite navelludd och vet inte om det passar ihop så bra med öl. Bob Dylan sade att man inte ska kritisera vad man inte förstår. Kloka ord även om de lämnar mig i tysthet. Det känns som om högra hjärnhalvan är Dylan och vänstra är Homer. Du vet nog vilken sida som är mest dominant. Doh.

Min kollega på jobbet har till trots av en lång rad händelser fått för sig att han vill tala med mig om hur man ska tyda symboliken ur Alice i underlandet. Jag säger bara vad jag ser när jag tänker på sagan. Det är ingen ursäkt men tiden springer iväg med mig innan jag vaknat. Inte för att jag skriver i sömnen men nog fasen skulle man kunna tro det. Näh... nu räcker det. Det är kört.

As the present now
Will later be past
The order is
Rapidly fadin'.
And the first one now
Will later be last
For the times they are a-changin'.
Bob Dylan
11:29 PM [kommentar]